Long time no see. Något av en evighet sen ni hittade mig bakom tangenterna. Lovade mig själv att ta tag i bloggandet efter examen och nu kommer jag helt enkelt inte på några andra ursäkter.

Men då undrar ni självklart vad som hänt sen sist, och vilka tankar som figurerat i mitt huvud. Får helt enkelt bjuda på en snabbrepris.

Sist vi hördes vid var vi obesegrade och toppade tabellen i div 2 Bohuslän/Dal… det gör vi inte längre. Vi åkte på årets första förlust borta mot Tjörn. Tjörn borta var en helt ny upplevelse för mig och definitivt inget jag frivilligt gör om. En lång resa följt av smärre kalabalik i omklädningsrummet då vi hälsades välkomna till Ekåsvallen av en mus. Grädden på moset var att matchen slutade med fyra mål i baken och att hemmalaget i princip spelat futsal i vårt straffområde. Nae, det får helt enkelt bli en uppryckning inför höstens möte. Inte nog med detta så fick vi oss förra veckan en fotbollssektion av Herrestad. Hade kunnat utveckla och beskriva matchbilden ytterligare men kan lova er att det inte bidrar till någon rolig läsning, så vi struntar helt enkelt i det.

I förra inlägget hängde jag ut Elin Gustafsson på grund av en stukad fot och tji fick jag. Det tog typ tre dagar, sen befann jag mig i samma sits med foten i högläge efter att klantigt nog lyckats sparka i marken. Lyckligtvis(?) konstaterade jag att det var vänsterfoten och att denna inte brukar vara till någon större nytta annars heller. Skrattar bäst som skrattar sist, jag fick helt enkelt äta upp allt jag sagt om stukade fötter. Hur som haver så är jag och Elin eniga om att våra ömma fötter inte beror på klantighet utan är resultatet av en gropig gräsmatta.

Satt förövrigt på en läktare under ett Dalslandsderby förra veckan omringad av en hel hög aspiranter till domaryrket. Efter 90 minuter av ständigt ifrågasättande av domslut och hån var hade jag lite smått tappat hoppet om mänskligheten, hört så mycket dumt att öronen kroknat och dragit på mig en rejäl huvudvärk. Att ha synpunkter på hur domaren sköter sitt jobb är helt okej och dessa ska självklart lyftas. Hur dessa sedan läggs fram är en annan femma. De finns de som är sakliga, håller sig till ämnet och ifrågasätter situationen i fråga, sen finns det de hobbydomare som efter ett diskutabelt domslut släpper sakfrågan för att i stället påpeka alla övriga brister domaren besitter. Sistnämnda tenderar att inte bara framstå som allmänt jobbiga utan verkar även sakna social kompetens samt ha ett vokabulär bestående av några fjuttiga fotbollstermer och svordomar.

Ni hobbydomare på läktare ha ni någon gång reflekterat av stämningen ni framkallar på läktaren? Är det okej att säga vad som helst om en domare för att denne råkar fatta ett felaktigt beslut? Har ni någonsin funderat på vilka förebilder ni är för de yngre? Och tror ni verkligen att ert äckliga beteende gynnar en redan ansträngd domarsituation? Om ni vill förbättra fotbollssverige och rätta till de brister som ni så gärna påpekar från läktaren föreslår jag att ni till nästa säsong skaffar er en egen licens eller att eventuellt åker hem och drar något gammalt över er, för just nu bidrar ni inte med något!

Förövrigt kan vi notera att det är några få dagar kvar till EM och förberedelsen är därmed igång. Om jag läser kvällstidningarnas EM-biblar? Eller om jag rent utav klistrar in samlarbilder på alla spelare i mitt nya album? Nae denna förberedelse ligger på ett mer mentalt plan. Jag stålsätter mig för att under en månads tid inte komma att få välja kanal på tvn eller för den delen inte ha någon social samvaro med varken pojkvän eller övriga fotbollintressenter i min umgängeskrets. (Om att inte tid i soffan framför 22 gubbar som jagar boll faller under denna kategori.) Räknar jag rätt spelas 51 matcher under EM. Det är alltså 4590 minuter, eller nästan 80 timmar aktiv speltid, exklusive förlängning, halvtidspaus och uppsnack. 80 timmar fördelade över fyra veckor betyder att följa fotbolls-EM är något utav ett halvtidsjobb. Trots att mitt intresse för EM är förhållandevist lågt jämfört med övriga fotbollsintressenters och att förväntningarna inför turneringen inte är skyhöga pirrar det lite i kroppen. För på något konstigt vis så skapar 24 lag på 51 matcher en viss stämning, en härlig känsla och gemenskap som förenar människor från olika bakgrund och kultur. Och DET mina vänner det är nog det finaste av allt.