Det var i Februari som jag sabbade min högerfot, rejält skulle det visa sig. Som jag nämnt tidigare så var det ett motlägg som jag kom helt fel in i. För att bara klargöra det så kan man förställa sig att jag skulle få med mig bollen med bredsidan samtidigt som ytterbacken i frändefors rensar bort bollen för kung och fosterland den där kyliga dagen i mitten av Februari. Foten vrider sig 360 grader, yttervarvet, känns det som. Pudding som var bakom mig i situationen var övertygad om att det var mitt knä som rök då jag även har brottats med smärre knäproblem. Turligt nog får man väl säga så hade han fel. Hursomhelst så är den matchen ett minne blott men resan tillbaka är inget man glömmer, och det ska man inte göra heller. Den har bestått av slit, frustration, spelsug, mer slit och ännu mer frustration. Men det har varit så givande. Att gå igenom en rehabiliteringsperiod och få kämpa för att komma tillbaka till det du saknar så hemskt mycket har gett mig mycket och förmodligen gjort mig starkare. Möjligtvis inte i foten då en stukad fot alltid kommer vara just det, en stukad fot. Men som person har det gett mig mycket och psyket har blivit betydligt bättre då tålamod har varit en stor del i resan. Där vill jag samtidigt tacka Martin (Coach) Pettersson som har fått vara mitt förnuft i många lägen. För het på gröten på vissa träningar och hade jag fått bestämma själv hade jag spelat match för längesedan och med största sannolikhet slått upp foten igen. Så tack Martin.

Men det var Måndagen denna vecka som mitt namn äntligen stod med på kallelsen till matchen på onsdag emot BK Spark. För många låter det kanske inte som en så stor grej men efter allt jobb hemma på balansplattan och ett gummisnöre kors och tvärs över halva vardagsrummet så känns det som en individuell seger. Och det måste det väl ändå vara på ett vis? Kändes som julafton när man var 7 och tomten äntligen kom, ungefär. Ett glädjeskrik och ett leende på läpparna hela vägen hem till kudden får förklara hur jag kände och fortfarande gör. Att jag var glad syntes på långa vägar.
En startplats är dock uteslutet och det ska ju egentligen inte vara något annat men Martin var ändå tvungen att trycka på just det för att inte ge ”falska förhoppningar”. Som om det skulle spela någon roll när man stått bredvid i 4 månader. Behöver inte mer än 10 min att sätta en balja eller två för den delen heller. (Glimt i ögat)

Äntligen få bära märket över hjärtat igen

Äntligen få bära märket över hjärtat igen

Så jag hoppas verkligen att många kommer och tittar på matchen. Inte enbart för min entré utan just för att vi är Hjärtums IS. Underhållande fotboll och trevlig anläggning. Även vädret verkar stå på våran sida för en gång skull. Så vad kan slå bättre än den beryktade Hjärtums-korven med bröd i solskenet en lill-lördag tillsammans med oss? Skickar iväg en personlig inbjudan till Jonas Arbius, Robert Dobran och Martin Ahlin, hade varit kul att se hela trion på plats på Billerödsvallen i Hjärtum.

Vi hörs,
/Lucas