Efter timtals av rehab, simning och discogym börjar kroppen kännas allt bättre, och comebacken krypa allt närmare. En hel försäsongen har förvisso gått till spillo, men det man lärt sig efter alla, sisådär…miljontals rehabtimmar är att man bara skall blicka framåt. Det som skett har skett, och alla timmar av träning man missat får man helt enkelt bara försöka ta igen under ett senare tillfälle. Detta känns nästan trots allt bara som en droppe i havet av det man hitills gått igenom i sin korta men skadefyllda karriär, så varför ens lägga onödig energi på gnälla över något som man ändå inte kan ändra på? Dessutom så finns det säkerligen 100 000-tals där ute som dras-, eller har dragit med större skadebekymmer än en själv så man får ju försöka se det positivt, för det kunde ju trots allt varit värre!

Vssa dagar under försäsongen, skulle man kanske hellre föredra att sitta inne i värmen och jobba hem beachformen, istället för att springa ute på ett halt konstgräs, med snön piskande i ansiktet. Eller rättare sagt så är det de tankarna som kan snurrar i skallen på en när man är frisk och skadefri, men några månaders rehabtid kan jag garantera att får man ett annat perspektiv på saker och ting. Saker som tidigare känts som en självklarthet, känns då inte längre lika självklart, och jag skulle nästan kunna påstå att man efter ett par, tre månader unnas över de som får möjligheten att vara ute och träna i en snöstorm, en dag där termometern visar – 10 ’C, men bara nästan…

Hur som helst kan man påstå att lugnt sagt är en tuff psykisk period man går igenom vid en längre skadefrånvaro. Att vara borta någon vecka hit och någon vecka dit, är egentligen ingen fara. Det är inget man lägger något större vikt vid, utan snarare kan ett sådant kort ”break” ibland vara skönt. Inte heller är det speciellt jobbigt att vara borta en månads tid från fotbollen, men det är när man vet att skadetiden blir längre än så det kan bli kämpigt. Personligen tycker jag dock inte att det är rehaben i sig som är det jobbiga, utan att det är från stunden där man just blir skadad, och tiden fram tills man får prognosen om hur lång tid man kommer vara borta som är den allra mest frustrerande perioden. Själva ovissheten om att inte veta när man kommer vara 100% fit är, ursäkta språket, ett rent helvete.

Men, men.. enbart två ynka veckor kvar till seriepremiären mot Karlstad BK, så det är ju på tiden att man kommer igång nu! Imorgon börjar dessutom träningarna på gräs vilket vittnar om att det verkligen börjar bli dags för den ”riktiga fotbollen”. Allt detta, lagom i tid med att man börjar bli frisk och hel. Nästan som att slå tre flugor(?) i en smäll!

//Snibb