Det är med flaggan i topp och med raka ryggar vi säger farväl till årets DM-spel. Vi lyckades inte nå hela vägen utan snubblade på mållinjen då det fick vara målskillnaden som avgjorde vår grupp. Edsvära-Norra Vånga FF tog hem gruppsegern med exakt samma målskillnad men med ett mer mål gjort framåt än Hjärtum. Då än en gång DM-reglerna har ändrats och det har tillagts straffläggning vid ett oavgjort resultat för att få fram en vinnare i varje möte kan jag inte hålla mig från att fundera över om det verkligen är det bästa sättet. Idén är kanske bra men med utveckling kan det bli bättre. Visst det kanske är min bitterhet som skriver av sig lite men mina tankar lyder såhär: Borde inte straffläggningen som sker för att få fram en vinnare i varje match väga mer än ett mer mål gjort framåt? Som ni ser på tabellen har vi lika mycket poäng och likadan målskillnad som Edsvära MEN vi vann den matchen på straffar. Fundersamt eller hur?
Oturligt nog gick vi heller inte vidare som en utav de 11 bästa tvåorna, snörpligt tycker jagFullSizeRender(1)
Vi har hursomhelst spelat väldigt bra i vårat DM-spel överlag. Edsvära som spelar två divisioner över oss hade vi en 2-1 ledning emot som i slutet på kvitterat. I Skara mötte vi Ardala där vi spelade hem en vinst som vi snabbt ville glömma. Fanns inte mycket positivt att ta med sig från den matchen. Men än en gång reser sig Hjärtum ur askan och kommer ut som det lag vi såg emot Edsvära och även mötet mot Frändefors. Halvorstorp är ett bra lag, men denna ruskiga dag var Hjärtum snäppet bättre i mina ögon trots 3-3 resultat. (Vinst på helt betydelselös straffläggning, samt tveksam domarinsats som hade dålig koll på de nya reglerna angående DM) Samtliga spelare visade sig från sin bättre sida och vi visar vad vi kan och vad vi vill. Då vi även i denna match likt den mot Edsvära släpper vi in ett sista ”sketmål” i slutminuterna så kanske ni kan förstå att det känns extra bittert att vi inte tog oss till avancemang.
Då jag även denna match fortfarande stod vid sidan av och skrek mig hes på både mina egna lagkamrater samt motståndare. (hetsig match och Håkan Algevi har lärt mig allt om vad ”Trashtalking” innebär) Med linjeflaggan i hand hade jag tid att reflektera över att jag hade gärna velat testa på tränarrollen i framtiden. Får helt enkelt vänta på att Daniel Levy ska höra av sig.

Matchens minus går till händelsen då Marcus Algevi fick en vänsterfot olyckligt över käken som resulterade till ett besök på Näl med röntgen. Fliser från ett flertal tänder och en spricka i en annan så klarade han sig efter omständigheterna bra. Jonatan Lövkvist tyckte det var jobbigt att se på när ledare plockade upp delar ifrån Marcus tänder från planen och gav Håkan i hans hand. Inga blödningar i huvudet och heller inte någon värre hjärnskakning. Marcus såg het ut som vanligt och en till balja hängde i luften för vår forward. Tror dock att det går rätt så bra för honom, fick nämligen ett sms om en förfrågan om O’learys på fredag. Krya på dig ”Mackan”!

Matchens plus hade jag gärna gett hela laget men Viktor Johansson kom in på mittlåset tillsammans med Per Grähs och dominerade. Grym gubbe som Glen Hysén hade sagt.

Tack för all fin cred jag får ifrån olika håll, jättekul att höra.

Vi hörs!
/Lucas