I Tisdags förra veckan var jag på Rygg och ledkliniken här i Trollhättan för att få hjälp med min fortfarande skadade fot. Då det inte har känts som en vanlig stukning runt ankeln så var det nog bra att få svar på vad som har hänt och hur jag ska gå tillväga för att komma tillbaka på planen så fort som möjligt.
Det är alltså Fibularis longus och brevis som har fått sig en törn. För den som är intresserad sitter dom musklerna på yttersidan av smalbenet. Musklerna går över till att bli senor närmare foten, går runt bakom ”knölen” och fäster under och vid sidan av foten. Kort och gott: Längre rehabiliteringstid. Inga goda nyheter men det är bara att kämpa på. Då jag aldrig tidigare varit ordentligt skadad, förutom lite halvrisiga knän, så är det här en ny upplevelse. Visst, jag kanske låter som en stor gnällspik men det är grymt frustrerande. Suget efter att spela fotboll blir heller inte mindre när man får stå vid sidan av planen och titta på. Med stenhård rehab-träning hoppas jag att jag kanske kan göra en comeback i April. Just nu känns det optimistiskt.

Jag läste även Upphärads blogginlägg utav Tobias Nilsson angående lojaliteten som inte verkar finnas hos de allra flesta klubbar i de lägre divisionerna. En lojalitet om att göra sitt bästa under en match finns väl givetvis men när det kommer till den där lilla extra lojalitet som man såg förr när hela klubben samlades med varsin lie en tidig lördagsmorgon och rensa buskage för att få in en extra slant till klubben. Den tror jag är väldigt sällsynt.
Då allt fler spelare byter klubbar lite ”hej vilt” tror jag heller inte att det där ”Hjärtat för klubben” finns hos lika många som det gjorde förr heller. Tobias nämnde också att man går dit polaren går och visst, självklart vill man väl spela med en go polare på planen. Genom att byta klubb bara för att kompisen gör det så tror jag att det bildas grupperingar i klubben mycket lättare. T.ex. har jag väldigt svårt att tro att ett lag som TIF som har ungefär 40 spelare på träningen agerar som ett lag både på och utanför planen utan det blir grupperingar.
Men om vi tar en sväng på fel sida älven i sydlig riktning sisådär en 15 minuter. Vi passerar först charmiga Utby innan vi kommer vi till en liten by vars namn är just Hjärtum. Nu tänker många säkert att jag ska försöka prata gott om Hjärtum, men jag ska försöka vara så opartisk jag bara kan. I detta underbara lag spelar killar ifrån både Lilla Edet, Hjärtum och en hel drös från Trollhättan. Du kommer som du är och du är välkommen in i gänget.
Det är något speciellt i Hjärtum, och visst så säger många om sin egna klubb men det är inte bara jag som tycker såhär om HIS. Vi har haft spelare från bl.a. TFK, FCT och Skoftebyn som alla säger samma sak varje gång efter första träningen dom varit på, ”Sicket j*vla gött gäng ni är”. Och jag kan inte göra annat än att nicka, le och hålla med. En salig blandning av människor som har ett grymt starkt band till varandra.
Hur kommer det sig då egentligen att denna drös Trollhättekillar åker ända till Hjärtum för att spela fotboll? Är det för att bästa kompisen spelar där? Jag tror faktiskt inte det. Det är för att laget spelar där, vi spelar där, alla gubbar som gör klubben till just vad den är befinner sig där. Alla bidrar med sin del till kakan. Och kakan, den är helt underbar.
Det finns en enda gruppering i Hjärtum och det är ”vi”. Vi är en grupp, vi är ett lag oavsett om det är på träning eller match, i omklädningsrummet eller på krogen. Jag tror det är det som gör att just lojaliteten verkligen finns för både varandra och för klubben.
Det kanske låter löjligt tycker många men det är så svårt att sätta ord på stämningen som befinner sig i Hjärtums IS. Så många underbara människor och jag älskar varenda en utav dom. (Man blir lite blödig när man är skadad)
Tror ni inte på mig är ni mer än välkomna att komma och sparka lite boll med oss och samtidigt känna av Hjärtums andan. Skulle rekommenderat en varm sommardag då det luktar koskit från bäcken nedanför klubbhuset för att få maximal Hjärtums-feeling.

Sa Sa Sa, Bra bra bra, Hjärtum Hjärtum Hjärtum! – Våra Cheerleeders målramsa

Vi hörs! (Lägg märke till att allt är mina egna tankar och åsikter)
/Lucas