Började min fotbollskarriär som nästan alla andra här i lilla hålan Nygård, när man var 6 år gammal. I början är det ju alltid lek & boll som vi kallade det i Nygård där man mest leker (ganska svårt att hålla en riktig träning med 6-7 åringar,hehe). När man blev lite äldre, ca 8-9 år så var det dags att börja på riktigt med fotbollen, att börja med grunden. Detta lag var blandat med pojkar och flickor (PF-96/97) och min tränare då var min pappa. Det passade honom perfekt då både jag och min lillebror Jesper spelade i laget.

Sedan gick åren förbi och man gick upp till Nygårds IF/Lödöse BK:s F-14 lag. Som ni såg så skrev jag Nygårds IF och Lödöse BK, det var alltså då samarbetet började mellan våra ”grannbyar”. Efter kanske ett år så gick jag upp och tränade med damlaget och då var jag ca 13 år. Det året tränade jag med både damlaget och F-14 laget så det blev ganska mycket både träningar och även några matcher med damlaget (B-laget). Efter ett tag så bestämde sig väldigt många att lägga skorna på hyllan i F-14 laget och det skapade lite oro för hur det skulle gå för laget, om vi ens kunde få ihop ett lag.. Men så kontaktade SBTK oss och hade samma problem, och därefter bestämdes det för ett samarbete, då blev vi alltså Nygårds IF/Lödöse BK/Skepplanda BTK, haha ja ganska så långt namn.

Under denna tid så började det gå väldigt bra för mig i damlaget, hade aldrig en riktig plats än så länge. Men plötsligt var det dags och jag fick vara med på min första damlags match, började självklart på bänken. Motståndarna var Emtunga och jag var taggad satan! Vi spelade då i div. 4. Jag kommer ihåg att Tomas (min dåvarande tränare) ropade mitt namn och sa till att göra mig redo. Hjärtat började självklart slå ganska fort, lite orytmiskt, men under styr. Jag kom in och vi låg under med 1-0. I slutet av matchen stod vi som segrare och vände alltså matchen till 1-2. Väldigt skön känsla, inte för att det var min förtjänst att vi vände men jag var ju med. Efter detta började jag komma in mer och mer i damlaget och det gick bättre och bättre! Plus att det året jag gjorde debut vann vi div.4!!! viktigt!

Samarbetet med SBTK på F-14 fronten fortsatte och år 2010 åkte vi tillsammans till Danmark för att spela Dana Cup. Cupen gick inte riktigt som vi tänkt oss men vi vann B-slutspel. Det är allt något ändå. Man fick ju åka därifrån med en fet pokal, det gillar man.

Året 2011 spelade vi i div.3 och där gick det inget bra, vi var inte alls redo och fick ganska mycket stryk. Så där åkte vi ner till 4:an igen. Men vi ger oss inte kan jag säga!! Det året (i div.4) gick vi ur helt obesegrade, inte en enda match förlorad, endast en match där vi spelade lika. Då man trodde man skulle upp i div. 3 igen så visste man att det skulle bli tufft, men bara för att serierna skulle läggas om så fick vi gå raka vägen upp till div. 2!! Ganska stort kliv. Men vi gjorde det riktigt bra som nykomlingar och kom då 5:a i serien. Det året var vi också iväg på träningsläger i Turkiet som var helt magiskt! Himla skönt att komma iväg också. Så vi har nu spelat i div.2 i 3 säsonger eller ja, vi är inne på vår 3:e säsong.

Samma år (2013) som vi var nykomlingar i 2:an så drog Tomas Lillsjö (tränare då i SBTK) ihop ett lag som hade namnet Ranrike ALS, där hade han kontaktat många tjejer från olika klubbar runt om här och kollat intresset för att åka iväg på 3 cuper i 3 veckor under sommaren -13. Cuperna var Copa Catalunya i Spanien, Gothia cup här i Sverige och sist Dana cup i Danmark. Vi var hela 17-18 tjejer som var med på detta tåg! Mer om hela denna resan i ett senare inlägg.

På sommaren -13 fick jag, min syster och Amanda Larsson från LNIK chansen att provträna med Kopparberg/Göteborg FC. Vilket var sjukt coolt! Hela grejen var till för att vi skulle få känna på det hela och se hur de tränar osv. Vi fick även vara med på en träningsmatch de hade på sommaren. Det tråkiga var att denna provträning var under de 3 veckor jag var ute med Ranrike ALS. Så jag kände mig ganska sliten, vilket inte är så konstigt. Sedan så fick jag också en vadkaka när jag var i Spanien, de hade dock gått över men missade ju några matcher (i Spanien och på gothia) pga det. Men det var en upplevelse jag aldrig kommer att glömma, man kanske kommer dit en vacker dag, vem vet, haha…..

Från början av 2014 och fram tills nu känner jag att jag har stått lite still.. Vilket jag hatar. Utvecklas ju ändå, fast samtidigt så är det inte tillräckligt. Förra säsongen (år 2014) var nog min sämsta. Kunde inte få ut det bästa av mig, orkade ingenting, hade problem med min mage. Vilket var väldigt tråkigt då jag körde riktigt hårt på försäsogen med intervaller och löpning + styrka. Himla irriterande. Men men nu börjar det se ljust ut i alla fall. Är skadad men kan vara med hyfsat mycket på våra fotbollsträningar. Det bästa är att jag nu kan vara med fullt ut på våran fysträning där det är först löpning och sedan styrka! Min väg tillbaka just nu är väldigt bra! Mitt mål är att kunna köra fullt ut på träningslägret i Turkiet som vi åker till om 24 dagar! Längtar!

I år är det LNIK:s år!!!

 

lagbild efter en go vinst i somras!

lagbild efter en go vinst i somras!

bäst

Firar våran cupvinst i Spanien med Ranrike ALS

efter matchen med KGFC, nöjd tjej.

efter matchen med KGFC, nöjd tjej.

Vinst B-slutspel i Gothia Cup.

Vinst B-slutspel i Gothia Cup.

år 2011 fick jag äran att vara med P96 i Gothia cup.

år 2011 fick jag äran att vara med P96 i Gothia cup.