För mig är det numera inte bara dåligt samvete för att jag missat en del försäsongsträning med fotbollslaget. Jag har panik!

25:e maj ska jag stå på startlinjen i Köpenhamn och löpa mitt andra marathon i livet. Det första gjordes i höstas i Oslo och jag tänkte förbättra mig denna gång, det var planen. Då var jag i god form, det är jag inte nu. Så jag skaffade mig ett schema. Hur du klarar ett marathon på 15 veckor.

10955722_10153057315075505_2850323863723033634_o

Denna veckans träning innehåller:

Dag 1: Löpning 10-12 km.

Dag 2: Fartlöpning intervaller 40 minuter

Dag 3: Löpning 20 km i lugnt tempo.

Å så ska jag köra mitt första pass fotboll på torsdag med laget!!!

Asså, i den formen jag befinner mig nu så känns detta som en ganska HÅRD start. Idag löpte jag första passet, det blev 10km i LUGNT tempo. Ett halvårs slarv med träning och kost, stressigt arbete, resor var mycket att bära med sig.

 

 

Förra våren bestämde jag mig för att bli en sån där löpare. Jag hade inte spelat fotboll på ett par år och kände att bara springa var nåt som man kan göra närsomhelst i den sjukt stressiga vardagen. Så jag anmälde mig på Oslo marathon och började träna.

Grejen är att det gick ganska bra med träningen, så bra att jag blev sugen på fotboll. Så jag började lira lite B-lag igen och till slut fick jag möjlighet att rycka in i en A-lagsmatch. Det var 2 veckor före Oslo Marathon. Men matchen fick ett abrupt slut när ett felsteg gjorde att jag tänjde ut varenda ledband som finns i högerknät. Så jag trodde hoppet var ute. Men hårt lindad klarade jag löpa 42km (sprang 33 och efter väggen så minns jag knappt hur jag kom i mål) Men jag klarade mitt första marathon. Knät däremot behövde vila, länge. Men nu är det OK.

1003407_10152378474448067_5443026926230471660_n

Det blir intressanta 15 veckor framöver!

Over änd ut!

Sulko #15