En hel vecka utan matcher. Att trots detta få ihop ett inlägg är väl ungefär som att koka soppa på en spik. Det får helt enkelt bli något aktuellt men som annars inte ges plats att ta upp men som titt som tätt retar gallfeber på mig.

För det är väl knappast någon nyhet att det i fotbollssammanhang figurerar stora skillnader mellan damer och herrar. Utöver att det i herrfotbollen finns en ekonomi vars omsättning är hundratals gånger större än damernas eller löner som inte går att jämföra könen emellan så finns det bland damfotbollen en ifrågasättning utifrån kring valet att som tjej sparka på en boll.

Nu tänker ni förmodligen ”Herregud Linnea, det är 2016 i jämställdhetens Sverige. Att tjejer spelar fotboll är ingen nyhet och självklart ges de samma förutsättningar att lyckas som killarna.” Och ja ni har rätt. Idag har Svenska fotbollsförbundet har nästan 88 000 registrerade damfotbollsspelare, där jag är en av dem. Jag har haft förmånen att spela i klubbar som i mitt tycke behandlar sina dam och herrlag relativt lika. Trots detta möts jag ofta av kommentarer med en något negativ klang som ”jasså du spelar fotboll alltså?” och ”håller du fortfarande på med den där fotbollen?” eller ”damfotboll är som kossor på trav” som om det här med fotbollen vore en dålig vana som man helst skulle växt ifrån vi 22 års ålder. Eller alla kommentarer på nätet under stora tävlingsarrangemang där svenskarna tycks älska att håna och ifrågasätta de svenska damlandslagsspelarna trots att de hör till de främsta i världen. Faktum var att nedlåtande glåpord och kommentarer om att kvinnor inte hörde hemma på fotbollsplanen duggade tätt.

En av mina närmsta vänner gjorde i början av året en tre månaders lång resa till Indien för att arbeta som volontär. Ett land som präglas av olikheter kön emellan. Där allas lika värde inte ses som varken en självklarhet eller rättighet. Ett land där kvinnor och flickor ses som mindre värda och inte ges samma möjligheter att utvecklas och lyckas. Utöver att volontärarbeta på skola och barnhem drev min kompis även en fotbollsskola för flickor. Flickor som är tillbakahållna, inte har samma självförtroende eller ges samma möjligheter som de jämnåriga killarna i landet.

Där handlade fotbollsträningen om att ha roligt, stärka flickornas självförtroende och visa dem att de är lika värdefulla och begåvade som pojkarna. Genom fotbollsträningarna gavs flickorna en chans att synas, att utvecklas och att få ta plats. En språngbräda ut till ett bättre liv.

IMG_2303 IMG_2305

Även om att Sverige är hästlängder före Indien har vi en bit kvar. Trots att det finns otroligt många som jobbar för damfotbollen och tjejers möjlighet till att spela fotboll krävs det något mer. Det handlar inte om de ekonomiska förutsättningarna, möjligheter till träning eller god kunskap inom hälsa, kost och träning det krävs en ändrad inställning. Det handlar om att släppa den gamla trångsynta normen och bilden av vilka intressen tjejer bör ha och istället uppmuntra till utveckling. Det krävs en acceptans och ett nytänkande för att nå den sista biten och få damfotbollen att verka som det mest naturliga i världen. För det är väl precis vad den är?!

***

Annars då? Hur är läget i Åsebro/Brålanda?

I helgen gästade vårt div 3 lag Gilleby/Stala och matchen fick en minst sagt tråkigt avslut. En stackars Gilleby/Stala spelare stod i vägen för vår högerbacks skott vilket i vanliga fall brukar vara en dum idé då det är allmänt känt att Hanna Johansson har det hårdaste skottet på Dal. Kontentan av detta var olyckligtvis ett benbrott. Vi hoppas på en god återhämtning för Gilleby/Stala spelaren och håller tummarna för att hon snart är tillbaka på planen igen.

Även Elin Gustafsson fick i måndags köras på rullator från Sörbyvallens gröna matta. En smärre bragd då tjejen inte ens deltog i träningen utan endast skulle träna lite styrka vid sidan av planen. Efter ett besök på röntgen var diagnosen och ordinationen fastställd. Ingen skelettskada och en påse lösgodis som tröst.

Noterade förövrigt att Martin Ahlin i sitt senaste inlägg påstått att jag fått hybris. Är nor beredd på att dela denna åsikt efter en helt klart magisk start på säsongen. Huruvida de hela håller i sig återstår att se. På lördag väntar en tuff bortamatch mot Törn som möjligen skulle kunna plocka ner mig på jorden. Men självklart håller vi tummarna för vinst.