Det var ett tag sedan jag senast skrev här på bloggen. Likt många andra bloggare så har jag haft tankarna på lite annat och börjar man halka efter lite så är det väldigt lätt hänt att man låter det glida iväg. Om det nu är någon som saknat mina texter så ber jag om ursäkt för dröjsmålet men här kommer i alla fall en liten summering av säsongen.
Då sjövik sent fick dra sig ur serien så blev det tillslut 20 matcher alla lag skulle spela. Utav dessa blev 18 vinster och 2 oavgjorda, båda mot tabelltvåan Lödöse/Nygård. Vi stod som seriesegrare redan efter 17 matcher efter vinsten med 7-0 mot TIF på skogshöjdens konstgräs. Hela 90 gjorda mål framåt och endast 9 insläppta resulterar i en målskillnad på +81. 56 poäng inspelade totalt med ett glapp på 10 poäng från LNIK och hela 21 poäng ner till tabelltrean TIF. Att säga att vi är välförtjänta seriesegern kan man göra med huvudet högt utan att överdriva. Vi har varit bäst, med råge.
Bild från serieseger-firandet. Resten av bilderna är hemlighetsstämplade!
Vår absolut största styrka genom säsongen måste ändå ha varit bredden på laget. Ändå tycker jag att det har varit oroväckande dålig träningsnärvaro vissa träningar då vi varit nere på 10 man. Tråkigt nog har andra lag haft ännu mer besvär med just den biten och som värst fått ställa in träningar, Tråkigt! Så om man jämför med lagen i serien har vi ändå haft det bra. Vi har kunnat ha givande träningar och en skada på en tongivande har inte varit något större problem utan vi har kunnat byta, rotera och ändra på startplatser utan att förlora våran spelidé. Vid flera tillfällen har ursäkterna för en förlust emot oss varit :”-Ja men vi saknade honom och honom”.
Glad över att vi inte haft dom bekymren utan att vi har kunnat visa resultat ändå. Se bara på matchen mot Syrianska hemma i ösregnet. Vi saknade 4-5 stycken spelar som oftast tar en startplats i truppen men ändå tar vi 3 poäng med en 2-0 seger. Veckan efter den matchen var det Hemsjö borta, lika många skadade och frånvarande men ändå spelar vi en match där vi vinner med 1-3. Jag tycker det är anmärkningsvärt och starkt gjort.
Men även den starkaste människan får plats med några ess i rockärmen. I vårat fall bestod dom utav:
Marcus Algevi och Mikael Persson som skapade Trollhättesexans absolut mest farliga offensiva duo. Tillsammans mäktade dom med 52 mål.( Oklart om alla dom är medräknade i våra 90 gjorde mål framåt då Sjövik drog sig ur försvann även lite mål på den statistiken men inte skytteliga tabellen. ) Marcus Algevi måste ändå vara vårat ”Hjärter ess” då han även tog hem skytteligan.
Ess nummer 2 står Hannes Granlund för. Han lyfte hela laget en nivå med bara sin närvaro sedan han skrev på under den där kalla försäsongen. Fantastisk spelare och person som gjorde precis det jag misstänkte han skulle göra. Hjälpa oss till serieseger. Och tar man Hannes på orden så bär vi även guldhattar en gång till inom ett år.
Ett ess som ofta inte syns eller hörs vill jag också nämna. Kollar man på tabellen så ser man varför. Detta ess har dock fått utså lite hård kritik från en utav klubbarna som skulle utmana om seriesegern vars ledare påstod att detta ess inte alls var bra och inte på samma nivå som resten av laget. Detta ess var, citat:”-Riktigt kasst”, slutcitat. Ack så fel han hade. Jag pratar givetvis om försvarslinjen som oftast bestod av, från vänster, Joackim ”Pudding” Carlsson, Per Grähs, Fredrik Karlsson, Patrik ”Jordfräs” Josefsson. Med ”stand-ins” så som Robin Strömberg, Jesper Valtanen och Viktor Johansson. Även Granlund var där nere ett tag innan han fick komma till rätta högre upp i banan. Martin Karlsson har stått 18 matcher och Rasmus Stavrelid har fått ta på sig handskarna 2 gånger. Endast 9 ynka mål har rullat in mellan stolparna. Det är inte ens tvåsiffrigt. 9 mål på 20 matcher, det är 9 mål på 1 800 spelade minuter. 1 mål insläppt var 200:e spelminut. Lite skillnad då vi istället gjorde mål framåt var 20:e minut. Ja ibland är faktiskt lite mattematik och statistik både roligt och intressant. Hatten av för vår försvarslinje med kapten Per Grähs som dirigent och fått spela ihop sig fruktansvärt bra tillsammans med Fredrik.. Pudding har nog haft vad jag sett i alla fall sin bästa säsong. Löpstark som en gnu har han sprungit överlägset mest i laget och mäktat med 4 mål också. Grym gubbe. På andra kanten har även ”Jordfräs” briljerat med det han själv kallar ”köttar” och smeknamnet får även en förklaring när man ser han glidtackla. Får väl även lyfta hatten lite lätt för dom som ändå lyckades göra mål emot oss och dom som påpekade att vi hade ett svagt försvar får bita i det suraste äpplet.
Sista esset är kanske inte så svårt att lista ut vilket det är. För bakom varje lag finns även en ledare, en man med en spelidé att plantera i 20 stycken pratglada grabbar som ändå behöver veta reglerna varje gång på en övning som vi gjort 100 gånger innan. Det har inte varit enkelt för honom men Martin Pettersson har verkligen lyckats, det kan man inte skjuta under stolen med. En fantastisk säsong som han skall ha mycket cred för.
Den 17:e oktober vankas det årsfest och alla är välkomna såklart. Hoppas vi ses!
Här på bloggen kommer det komma upp inlägg allt eftersom det händer något inom klubben så att sitta och klicka på ”uppdatera” knappen på eran webbläsare varannan kvart kommer inte behövas utan det kommer när det kommer!
Jag vill tacka grabbarna och ledare i Hjärtums IS för denna säsongen så siktar vi på nya mål tillsammans allihopa i division 5.
Spelare och ledarstab vill även tacka supportar som varit med på resan till serieseger och även tacka för alla andra gratulationer, Tack!
