Någon gång ska en debut göras, såväl som i fotboll som i att blogga.
Känner mig inte riktigt lika nervös nu, som när jag i MIF:s vita och blåa dräkt stegade ut på rådavallen år 2008 för att möta Utsiktens BK i en seriematch i division 2.
Det var både lugnande och jobbigt att behöva gå ut på plan och spela sin fösta a-lagsmatch tillsammans med storspelare, division 2-mässigt sett, som Markus Svensson och Calle Andersson var. Såna rutinerade gubbar lugnade både ner mig och ställde krav på mig på en gång kan man säga. Världens goaste gubbar utanför planen men tog du inte din löpning hemåt i planen när du tappat bollen fick du verkligen höra det. Den matchen vann vi med 3-1 till slut. Men i år är det minst sagt ombytta roller när vi i Mellerud spelar i 3:an och Utsikten spelar i superettan!
Nu sitter jag här framför datorn, Varken Calle eller Markus är här och visar sitt stöd eller skäller på mig. Känns rätt bra att man inte kan göra lika tydliga fel som man kan göra på planen. Det här blir som det blir helt enkelt!
Det kommer att bli en hel del smått och gott från våra träningar och matcher med MIF, där ingen i laget vet om att jag kommer att vara med i den här bloggen än! Nu kommer det vara extra pinsamt att göra bort sig på träningar och matcher för då hamnar det nämligen här!!!
Är man näst äldst i laget ska man ju ha vissa privilegier.



Hur grinig är du ungefär? Är du grinigare än Calle Andersson?