29:e maj är en dag som jag tror går obemärkt förbi många tror jag, men det är en dag som betyder mycket för många här i Sverige. I USA har man något som heter Memorial day och det infaller varje år på den sista måndagen i Maj, här hyllar man och uppmärksammar de som stupat i krig för USA. Denna tradition går tillbaka till sent 1880-tal, här i Sverige firar vi den 29:maj Veterandagen och jämfört med amerikanarnas så är våran dag lite yngre, 2011 fick de statsceremoniell status.
Som ni kanske redan nu förstår så kommer detta inlägg inte handla helt till fullo om fotboll, utan här skall vi ha fokus på rätt saker. Det kommer komma lite fotboll i slutet på detta inlägg så om ni antingen skrollar ner eller har tålamod och läser igenom allt det är upp till er själva.
Veterandagen är en årlig ceremoni som genomförs i Sverige den 29 maj till minne av krigsveteraner. Den hålls vid Veteranminnesmärket och FN-Monumentet i närheten av Sjöhistoriska museet på Djurgården i Stockholm, i syfte att hedra personal som deltar eller har deltagit i nationella eller internationella militära eller civila humanitära operationer och att högtidlighålla minnet av stupade och omkomna.
Ovan är en kort beskrivning av vad Veterandagen står för. För mig personligen tycker jag att detta är en värdig och fin högtid som tyvärr inte uppmärksammas av alla i Sverige och det tror jag beror på okunskap helt enkelt, alla är inte medvetna om att vi har en dag för våra hjältar.
Vad jag har förstått så har ceremonin i Stockholm blivit bättre och bättre för varje år som går. En fin dag med ett oerhört vackert syfte och ger erkänsla till alla veteraner som varit iväg.
I Sverige så har vi både män och kvinnor som har varit iväg, bibehållit fred och ordning i krigszoner, vi har som land inte varit i krig på över 200-år men de senaste 50 åren har vi haft personal iväg runt om i världen för att upprätthålla fred och ordning i oroshärjade länder. Många svenskar har vi haft iväg i dessa länder och gjort en insats, vissa har kommit hem hela, andra inte.
Det är idag vi minns våra hjältar som varit iväg, det är idag vi hyllar våra hjältar som gjort skillnaden så att andra ska ha chansen att kunna ha möjligheten att leva ett så normalt liv som möjligt.
Det är idag vi kommer ihåg det som offrat lem och det som offrade det yttersta och aldrig kom hem.
Här nedan ser ni ett filmklipp på hur firandet såg ut 2013.
Bilden ovan är vi ute på en av många fotpatruller i Mazar-e Sharif
Jag har gjort en insats i Afghanistan för försvarsmakten och det är mycket därifrån som gjorde att man växte som människa och inte tog saker och ting för givet. Här nedan ska jag beskriva lite kortfattat hur det var för min del att vara iväg.
Att inte kunna hälsa på sin familj eller kunna kontakta dem när man kände för var lite små jobbigt
Att hänga med polarna på äventyr och få dem att förstå vad man gjorde var inte alltid lätt
Att missa allting där hemma kändes ibland jobbigt
Att det aldrig var kallt utan ständigt konstant varmt var jobbigt
Att i normala fall väga 83-85kg och sen med all utrustning väga 120-130kg var jobbigt
Detta var tankar,känslor och funderingar som gick runt i mitt huvud
När jag var nere så var min farmor väldigt sjuk och jag visste om det mycket väl att chansen fanns att hon skulle gå bort när jag var där borta. Hur skulle jag reagera på det ? (Hon avled någon månad efter jag kom hem)
Men jag var ju inställd på att det skulle inte bli lätt till en början, men sen när man kom in i de vardagliga rutinerna så kändes det bra. Rutinerna där nere brukade bestå av att man vaknade och kollade över sin utrustning att allt var redo för vad som kunde komma, man gick och käka frukost och därefter brukade jag kolla över mitt fordon och därefter var det antingen egentid eller någon form av verksamhet som brukade bestå av patruller, bevakning eller eskorter.
När man hade egentid brukade det bli träning eller pingisturnering, ibland kollade vi på film eller någon serie. Lyxen att långduscha fanns inte, varje person fick 3min om jag inte minns fel. Det var mycket självklarheter hemifrån som man inte hade tillgång till där borta.
Det är ibland man sitter och tänker tillbaka på allting och faktiskt vill tillbaka dit ner. På något sätt känner man sig inte färdig med uppdraget….
Men detta var ett personligt val jag gjorde att åka till Afghanistan, det var ingen som tvingade mig att göra det utan jag ville samla på mig mer livserfarenheter och att jag åkte ner är inget jag ångrar.
Här är bara ett hopplock av alla det bilder som jag och mina kamrater tog när vi var i Afghanistan, bilder och filmer som jag alltid kommer hålla hårt i.
Hoppas ni har fått lite mer förstående för veterandagen och hur det kan vara att tjänstgöra utomlands, att vara på mission och att vara en veteran.
Jag har svårt att se mig själv som en veteran, men de stunder jag känner mig som det då känner jag stolthet över att få ha tjänstgjort med 11.Eskortpluton i Afghanistan. Kärlek till er gubbar!
Och nu lite fotboll! I tisdags åkte vi ut till Nygård för att möta LNIK, vi visste på förhand att detta skulle bli en tuff match och att vi skulle behöva ge en 100% insats för att komma därifrån med 3p.
Vi fick otur direkt med skador och förkylningar då Emir fick sig en lårkaka under uppvärmningen, Marcus H var förkyld och kände sig inte helt hundra till att starta. 15-20min in i matchen går Erik L sönder och kort därefter linkade även Berat av.
LNIK hade nog 3-4 bollar i ramverket under första halvleken, vi hade också några halvchanser men inte lika farliga som deras.
Vikarierande Kristian H i mål storspelade och spred lugn i försvaret.
Andra halvlek börjar med att LNIK har någon ramträff direkt och sen är det ett väldigt böljande spel, men i matchminut 50+ så får nyss inbytte Leith bollen ute på kanten och bryter in i banan och skjuter en tåfjutt (såg det ut som) bollen får en retlig bana över målvakten och 0-1 till oss var ett faktum!
LNIK slutade spela nu och de kände väl att de där målet inte var helt rättvist vilket jag kan hålla med om. Sen gör Haris 0-2 och kort därefter gör Jilo 0-3. När vi gör 0-3 börjar LNIK kämpa och spela igen, men utan att direkt komma till några farliga chanser.
I matchminut 85+ reducerar LNIK till 1-3 på frispark, men roligare än så blev det inte för dem utan 3p till UIS var ett faktum!!!
Årets första grisseger och ack va go den var!! sitter fortfarande och små njuter av den!!
Härnäst väntar Finska föreningen på Lindåsvallen 29/5 (Ikväll) ett finska med vind i seglen då det slog Sjövik senast med 4-3.
Detta inlägg kom att handla minimalt om fotboll, men då denna dag är så oerhört viktig samt att jag kände att jag behövde skriva av mig lite, så hoppas jag att ni har lite förståelse.
Jag önskar er alla en skön och trevlig Veterandag
// Tobias Nilsson #21
