Första normala dagen på jobbet efter semestern och chefen startade ledningsmötet med att hälsa alla tillbaka och prata om höstens utmaningar. Alla i teamet slog bakut mot ordet höst! En sa att det är lagstadgat i Sverige att juni, juli och augusti är sommarmånader, så det så! Hur som helst – det går inte att komma ifrån att höstsäsongen har startat för alla våra lag.
För de flesta är det fortsatt utveckling i fokus på träning och matcher i Kompisligan, världens största fotbollsliga, som fokuserar på en ljus framtid med mer glädje och skratt. Med fler som gläds och skrattar. En liga som handlar om fotboll och där alla får plats. Både de som skjuter hårt och rakt och de som missar öppet mål. Inga segrare får koras för barn upp till tolv år.
För andra handlar om fokus på en match i taget när serierna går in i avgörande slutskedet. Efter att ha spenderat lördag eftermiddag på Torsbovallen och sett det med egna ögon, kunde jag läsa i TTELA; ”TBoIS hade lekstuga hemma mot Edsvära. Vad ska stoppa Trollhättans BoIS från att vinna division 4? Frågan är berättigad efter ännu en storseger, denna gång hemma mot Edsvära Norra Vånga, 6-0 (1-0).”.
Jag har varit ordförande i Trollhättans BoIS sedan 2011 och följt vårt herrlag när vi med nöd och näppe klarade oss kvar i Div 5 2011, när vi åkte ur Div 5 2012, när vi vann Div 6 2013, när vi klarade oss med bravur i Div 5 2014, när vi vann Div 5 2015 och nu när vi leder Div 4 efter 15 spelade omgångar (hoppas att mitt minne stämmer i denna historiebeskrivning). Vårt damlag är lika klart i ledningen efter 8 spelade matcher i Div 3.
Det är mycket tydligt att våra ledares och spelares engagemang, uthållighet och noggrannhet ger fina sportsliga resultat.
Parallellt med denna resa har styrelsen arbetat lika uthålligt och noggrant med att få ordning på de ekonomiska förutsättningarna i föreningen.
Allt frid och fröjd på Torsbovallen alltså?! Eller?!
Jag kan inte hymla med att jag känner en skräckblandad förtjusning inför läget som vi befinner oss i. Jag är oerhört glad för alla som är delaktiga i framgångarna för de är sååååå värda detta! Men, som förtroendevald ordförande i en ideell förening är jag samtidigt bekymrad över hur vi ska orka utveckla vår organisation i samma takt. Vi är absolut inte rustade för att stabilt klara av denna stegförändring.
Alla ideella insatser kräver ett frivilligt ställningstagande. Det är ett verkligt dilemma hur vi ska klara av att få en ideell organisations kraft att balansera den idrottsliga verksamhetens med- och motgångar över tid.
Jag avslutar med att önska mig ökad kraft inom marknad och evenemang i julklapp. När jag börjat prata höst, kan jag lika gärna tänka fram till jul 🙂
Passa på att njuta av alla spännande matcher vi har framför oss på vägen mot avgörandets minut.
